Om boken: år / Jag heter Helga. Jag hette Lucy förr. Men nu är jag Helga. Varför? Det blev så. Detta hände den 27 oktober 1959. Men först idag, den 27 oktober 2019, börjar jag förstå vad som egentligen hände då. Det var en kall regnig kväll. Jag gick i sjuan. Jag satt ensam i rummet och gjorde mina läxor. Mamma kommer inte tillbaka snart. Hon började dricka igen. Det finns inte en själ i den enorma gemensamma lägenheten. Tyst som på en kyrkogård. Nej, det finns också en ensam pensionär Nikanor Spiridonovich. Men han syns eller hörs nästan aldrig. Vi kallade honom till och med den osynlige mannen. Jag tyckte mig höra ett stilla tumult i köket. Jag lyssnade. Inga. Det verkar ingenting. Plötsligt hördes ett distinkt ljud - som om en pall hade fallit. Nej, jag orkar inte med det här längre!! Jag rusade till köket. Jag vred på strömbrytaren, men lampan tändes inte. Det är okej, jag kan se ganska bra i mörkret. Pallen föll faktiskt. Och under taket, istället för en glödlampa, ryckte Nikanor Spiridonovich i en snara.